Jag skrev såhär:
Hej!
Det har väckts en del funderingar kring artiklar som berör ämnet sexualbrott efter att psykologen Allan Wade från Kanada var här i Göteborg förra veckan och föreläste, han menar att man konstant i artiklar och domstolsbeslut skriver om våldtäkter som: “samlag” “mannen hade sex med en 7 årig flicka” etc, när det egentligen borde stå våldtäkt eller att man tvingade sig på. För mig är sex och samlag någonting man gör tillsammans frivilligt och ger inte rättvisa av brottet som begått och lägger framförallt skulden på offret och får det att låta som om det inte var så allvarligt.
Jag ser det här i alla tidningars artiklar så även i er, senast idag i GT står det om en idrottsledare som pressade flickan till “sex”. Hur tänker ni kring det här? För mig var det här någonting som öppnade mina ögon och har nu väldigt svårt för att läsa artiklar om ämnet utan att reagera på detta. I Metro igår stod det om en pappa som hade “sexuella aktiviteter” med sin 8-åriga dotter, är inte det enormt missvisande tycker ni? Jag tror att man måste börja i den änden också för att offren ska få upprättelse och för att de här brotten ska tas mer på allvar, hur tänker du kring det?För övrigt kan jag verkligen rekommendera att ni går in på VKV’s hemsida www.valdinararelation.se och ser Allan Wades föreläsning som blev filmad!
Mvh
Frida Lundh, informatör ATSUB/GBG
Svaret blev:
Frida
Om jag förstår saken rätt så är du rädd att svenska medier försöker trivialisera eller möjligen normalisera sexuella övergrepp genom våra ordval. Jag kan förstås inte svara för alla medier men jag vill ändå bestämt hävda att din oro är obefogad.
Du tar formuleringen ”sexuella aktiviteter” som exempel. Vi hade förstås kunnat vara mer detaljerade i det fallet men jag ser inte poängen med det i en bred nyhetstidning med läsare i alla åldrar. Det här gäller inte bara våldtäkter eller övergrepp. Om vi skriver om ngn som blivit misshandlad kan vi till exempel formulera det som att ”mannen slogs ned” istället för att i detalj beskriva händelsen. Att vi uppmärksammar den typen av övergrepp som du beskriver är i sig ett tecken på att händelsen är ngt som vi anser är viktigt och har stort allmänintresse.
Vänligast
/Per Gunne
Då svarade jag återigen:
Hej igen
Jag kan tyvärr inte hålla med dig om att min oro är obefogad, att jämföra ordvalet “sexuella aktiviteter” som en beskrivning av en våldtäkt med “mannen slogs ned” funkar ju inte riktigt. Sexuell aktivitet låter som att offret var med på saken och att det är någonting man utför tillsammans medan mannen slogs ned definitivt inte låter som att han var med på det. Detaljer är onödigt och kan vara kränkande för offret men jag hade nog hellre valt att skriva: “pappan våldtog sin dotter (eller begick övergrepp mot sin dotter) på kvällarna i tv-soffan” istället för att skriva som ni gjorde: “sexuella övningar i tv-soffan” håller du inte med?
MvhFrida Lundh, informatör ATSUB/GBG
Svaret blev då:
Frida
Det är min tur att inte hålla med. Jag finner det en näst intill absurd anklagelse att Metro skulle vilja förminska eller normalisera sexuella övergrepp. Att bygga detta resonemang, som jag upplever att du gör, på en skribents användning av ett ord i en artikel är att göra det enkelt för sig.
Min tidigare hållning står fast; Metro försöker i alla lägen att berätta historier på ett så rätt och riktigt sätt. Vi försöker inte normalisera synen på sexuella övergrepp på något sätt. Jag hoppas verkligen att ingen som läser nämnd artikel i sin helhet känner något annat. Om så skulle vara fallet ber jag givetvis förbehållslöst om ursäkt för det.
Vänligast/Per Gunne
Vad ska man säga?
2 kommentarer:
Märkliga svar vill tala med den mannen om vad historiskt sett förändrats gällandes nyhetsrapporteringen av sexuell våld, sett ut. Hur påverkad är han i sin uppfattning och varför känner han sig förnärmad? Begriper han inte att ordvalet "sexuell aktivitet" för offret är mer kränkande än att beskriva det i dess rätta samanhang. Skribenten och ordvalet försätter ju offret i en vanmakt och skuld, för vilket barn är med på den vuxnes sjuka lustar och ser/känner det som en kul aktivitet/lek näe ..
Ja men visst är det intressant att han blir så förnärmad? Jag trodde att man kunde se det som en chans att tänka efter och utveckla sitt sätt att skriva men änmet är som vanligt för känsligt.
Skicka en kommentar